Även i Storvretatröjan blev rightforwarden populär och framgångsrik med SM-guld och som bäst 77 poäng under en och samma säsong. Inför årets säsong blev det dock en paus i innebandyspelandet då han och sambon fick inte bara sitt andra barn utan också det tredje, och fjärde! Trillingar kom till världen och enbarnsfamiljen blev plötsligt en fyrbarnsfamilj.
– Förra säsongen blev det ett speciellt slut på då familjen blev väldigt mycket större och prioriteten fick läggas där. Nu fick vi en bra helhetslösning av Mullsjö AIS och med tanke på att serien känns så öppen så känns det jäkligt kul att få ta lite revansch från förra året och vara med och slåss om medaljer med MAIS, berättar han.
Mullsjö AIS sportchef Jesper Axell har i år gjort det till lite av sin specialitet att få spelare som slutat att återvända till sporten. Han är lite extra nöjd med just Jimmie Petterssons comeback.
– I Jimmie vet vi vad vi får i vinnarskalle och med stor erfarenhet av att vinna. Att han är Maisare i grunden är också bra för oss såklart, analyserar han.
Pettersson som inte tränat som en elitinnebandyspelare sen trillingarna kom får ungefär en månad på sig att träna ikapp då han och familjen flyttar ner till Mullsjö i mitten av februari för att ansluta till laget lagom till slutspurten av serien.
– Jag har några veckor på mig att träna ikapp och jag är ganska lättränad i muskelmassa. Med den motivationen jag har så hoppas jag vara i bra slag ganska tidigt. Jag tror att jag kommer kunna bidra med en hög kravställning och rutin samt ett gäng baljor då såklart, säger Pettersson med ett leende.
För publiken i Nyhemshallen är Pettersson en stor favorit och han har inte glömt hans tid i de västgötska skogarna. När han uppmanas hälsa Blue Farmers och övriga publiken något säger han:
– Nu hoppas jag vi får göra det här tillsammans med er på plats och ge er det ni så länge har väntat på. Det ska bli fantastiskt att spela med er i ryggen. Tillsammans mot drömmen!
Kontraktet är skrivet för resterande del av säsongen, men Axell svarar kryptiskt på frågan om det kan bli längre.
– Det vet man aldrig…